Usch - måndagsmorgon - igen.

Önskar helgerna var 15 dagar långa - minst.

Är skönt med långa sovmorgnar och att sen få strutta runt halva dagen i morgonrock.

Rasmus är ju vaken länge på kvällarna, sover bättre på nätterna, och efter morgonvällingen vid 04-05 tiden någon gång kan kan snusa och sova fram emot kl.10.00

Och så klart hakar jag gärna på om jag kan.

Tyvärr har jag svårt att sova på dagen när Rasmus sussar sina sovstunder - spelar inge roll hur trött jag är.

Jag är en alldeles för stressig människa som har svårt att slappna av.

Precis som jag ska somna så kommer jag ihåg en massa saker; tvätten i maskinen som borde hängas upp, någon hund som kanske behöver rastas, något samtal jag glömt ringa som kanske inte kan vänta, eller 115 andra saker som jag bara borde göra nu medans Rasmus sover.....om man då får gjort det man tycker man borde göra är ju inte alltid en självklarhet.....

Men vardag = skola för Perra så klockan ringer 06.15 och då är det bara snällt att knasa sig upp ur sängen, oavsett man har lust och ork eller inte.

Stående morgonrutin är väckning av Perra, försöka kolla in hur han är i form, om det behövs något smärtstillande för hans värk eller inte.

Nu har det varit i en bättre period ett ganska långt tag, även om man ser att han är väldigt stel i fötterna har vi inte ens behövt Panodil på ett tag.

Går långsamt för honom att klä sig, stelheten har ju tyvärr börjat sätta sig i handlederna också.

Men han är en tapper, ung man, han klagar verkligen inte i onödan.

Men med hans resume' av sitt 13-åriga liv så behövs det nog en hel del för att däcka honom.

Han har inte världens bästa morgonhunör - och det är då inte mitt humör han ärvt,

Det har jag nämligen kvar.........

Sen blir det morgonkaffe för mig = livsviktigt om min dag över huvudtaget skall komma igång.

Är skönt att sitta i lugn och ro en liten stund, Perra klär sig långsamt framför tv:n samtidigt som han intar sin sondmat och får vakna till ordentligt.

Han måste få ta det lugnt - annars blir hela dagen förstörd, och det är inte samma som för alla andra, så den refrängen kan ni bespara mig ........

Jag är stenhård i det fallet - den värsta frasen jag vet är den " jag förstår"......det kan man omöjligt göra om man inte befunnit sig i samma situation själv, hur mycket man än tror att man kan förstå......

Men man kanske kan förstå till en viss del.......alla föräldrar har ju varit med om hur jobbigt det kan vara med första tanden, kolikbarn, feber och förskylningsperioder och diverse, men inte hur det är att ha ett barn som aldrig är helt friskt.

Jag klagar inte - jag har "bott" långa perioder på lassarett med Perra, jag har sett massor av riktigt, riktigt sjuka, ibland döende  barn, så jag vet att jag har det långt ifrån värst, jag är glad att jag har ett barn som trots allt jobbigt är med oss alla dagar i ett förhoppningsvist långt liv.....

Sen är det ytterkläderna på och vi brukar  hinna få en liten gemensam stund bredvid kökdbordet medans vi väntar på skolbilen.

Bara jag och Perra ensamma för det mesta - är jätteskönt & mysigt.

Hasse väcker jag aldrig förrän Perra åkt iväg 07.40 om han inte måste åka iväg väldigt tidigt på någon demo  - jag och Perra behöver våran mysstund alldeles för oss själva innan skolbilen kommer.

Sen mår Perra allra bäst om det bara är mamma och han själv som går igenom morgonrutinerna i lugn och ro.

Funkar jättebra för Perra att åka skoltaxi på mornarna också - är hur skönt som helst att slippa skjutsa honom på mornarna. 

Jag hoppas det är som Hjördis skriver - med solen kommer orken, var fint skrivet......det tyckte Perra om - så nu skulle han vänta på vårsolen varje dag tills den är framme när han stiger upp på mornarna.

Ikväll ska jag ta en låååång promenad med hundarna, blir nog Bosse & Onni som får följa med.

Tänk - vad skulle man göra utan hundarna - finns ingen bättre avkoppling än att ägna sig åt dom......

Ha det gott allihopa - nu ska jag gå se om jag får på mig kläder - det är ju inte helg så det blir inget struttande i morgonrock idag....

Kram på er alla - och - ta hand om varandra....

Fick en massa bilder i inboxen av Maria.S från Rasmus dop.

TUSEN TACK Maria!!!!!!

Ska uppdatera med bilderna på hemsidan och några till här i bloggen så fort ork och lust finns, nu är den spårlöst borta.

Så jag kan ju passa på att efterlysa den: har någon sett min ork & lust någonstans kan ni väl höra av er!!

Eller skicka hem den.....

Vad som slog mig när jag fått bilderna så är det att vi har hur mycket foton som helst på Rasmus.

Rasmus ensam, Rasmus med pappa, Perra, farmor och  andra diverse människor.

Otroligt, men sant........detta fotot ovan från dopet är det första på MIG tillsammans med Rasmus.....

Men inget på Rasmus och mamma i övrigt......blir det så när mamma alltid är fotografen????

Skärpning, alltså, nu ska jag banne mig bli linslus......

Annars händer inget för min del, är fortfarande trött, har haft fruktansvärt ont i axlarna och ryggen - men var till tant doktorn och fick ett antal kortisonsprutor i början av veckan, så nu känns det betydligt bättre......nu längtar jag tills Rasmus kan gå själv, blir väldigt mycket bärande just nu

Affe har skaffat ny tjej - igen.....men som Perra säger; han kan ha hur många tjejer som helst, han är ju kung......så sant, så.....

Avslutar med dessa korta rader - nu ska Rasmus äta.

Kram på er alla!!

Tja, blir bara några rader ikväll - måste bara försöka komma mig i säng.

Har blivit alldeles för sena kvällar.

Nu börjar det bli ljusare - guuuud så härligt.

Jag är så less på snön, vintern och mörkret.

Hittade en bild från i höstas som jag lägger in, det är så vackert vid bäcken nedanför vårat hus, när inte snön finns där, alltså.....

Har varit ganska skönt ute sista dagarna, så nu har vi kunnat vara ute och promenera på dagarna, så Rasmus är nöjd.

Han har ju ganska tidigt fått börja smaka på lite annat än vällingflaskan i hopp om att han ska sova bättre på nätterna.

Och visst gör kvällsgröten sitt.

Nu äter han vid 03.30-tiden, sen sover han oftast fram till 08-tiden, ibland ännu längre.

Han har t.o.m sovit tre hela nätter sen nyår, kan inte beskriva så skönt det varit att få sooooovaaaa - Perra var inte heller vaken dessa nätter.

Rasmus älskar i alla fulla fall mat.

Han har bråttom, det ska gå väldigt fort, och han är sååå söt när han sitter och gapar som en liten kråkunge och väntar på nästa tugga"

På fotot ovan har han fått gröt med blåbärspuee', det var mums mums....

Nu blir det snarklådan.

Ha det gott

Usch - varför kunde inte dygnet ha mer timmar ibland......

Dagarna bara rinner iväg, man stiger upp, sen är det dags att gå sova.....och däremellan hann jag bara hälften av vad jag tänkt.

Igår var jag på läkarbesök på lasarettet - halva dagen rann iväg dit.

Man bor ju i "bushen" - så bara resan till lassarettet tar 1,5 timme i anspråk liksom hemsresan.

Perra fyllde 13 år (himmel vad du har blivit stor ) - så det inhandlades presenter och tårta, sen hade vi ju ett kalas på kvällen med dom "närmaste" på besök.

Det bästa med dagen var nog att han fick stanna hos Inga-Lisa medan vi var till lassa.

Inga-Lisa är bara bäst, tycker Perra....

Sen var vi slutkörda........och klockan var redan sängdags....

Hasse var inte och drog med hundarna i går kväll - termometerns minus 27,6 fick honom att för första gången göra reträtt.

Vadå, Hasse , ÄR du ingen äkta viking, eller.........L*)

Är i alla fall roligt att nu börjar man se muskler på doggarna - finns inga "snyggare" muskler på hundarna än dom som kommer när man drar med dom.......tack för att du är så entusiastisk Hasse, vore det inte så skulle vi inte ha väldigt välmotionerade hundar året om.

Jag pallar inte för att ge mig ut på en 5 km:s runda i minus 20 som han, nej, nej, jag är nog ingen äkta viking, bara den konstgjorda som hellre tar varmt än kallt.....brrr......

Hundarna är i alla fall lika lycklig som alltid när dom får dra, hur man än försöker smyga ner selarna från kroken på väggen så hör dom det direkt och blir alldeles tokiga.

Dom älskar det, och tur är väl det.......

Perra har åkt sin första morgon med skolskjuts idag.......vi har brukat skjutsa honom på mornarna eftersom man aldrig vet hur lång en morgon kan bli innan han är färdig för att åka.

Värk, humör och diverse annat gör att han måste ha gott om tid, stressar man så fungerar inte resten av dagen.

Så lite gruvensamt var det, tog ett tag innan han kom sig upp, rutinerna blev ju åxå lite fel då väckningen och alla morgonrutiner inte kanske blev som dom brukar vara.....och sådant är viktigt.......men humöret var ganska bra när han 10 minuter före avsatt tid satt fullt färdig och väntade på skolbilen.

Hade ställt in mig på att första försöket kunde sluta med att jag skulle få ta bilen och skjutsa honom som vanligt, men så blev det inte, och få kan nog förstå hur skönt det känns......

Hasse och Rasmus sov, och det var nog bra att vi fick greja på med morgonbestyren bara jag och Perra så här första gången men skolbuss på morgonen.

Men tandläkarbesöket han skulle på idag får vi ställa in, det blir för mycket annars .........

Nu ska det bli morgonkaffe - nu kan jag känna mig avslappnad och glad resten av dagen.

Ha det gott alla............nedan en dålig, men första bild på denna säsongs dragturer...

Tja, var meningen jag skulle uppdatera med lite foton, mest då på hemsidan - men det får vänta till i morgon.

Hamnade framför TV:n istället - kändes alldeles för kallt att smyga ut i nästa hus för att uppdatera och lägga över foton till datorn - har nämligen plockat bort alla "såna" program på min dator som jag använder "här inne".

Affe struttar fortfarande omkring som en påskstinn tupp - skillnade mot tidigare är att man ibland, men bara ibland - faktiskt kan föra ett vanligt samtal med honom.

Bosse är sur och vill inte umgås med honom överhuvudtaget - han säger sig få sår i öronen och ont i ögonen av att ha Affe i närheten.
Varför då??? undrar ju så klart jag.

" Varför dåååå???? Dum fråga.......Han kan bara ligga på rygg nu för tiden med benen i kors. Och det svider i ögonen, för så ligger inte riktiga hundar. Sen har jag hört så mycket om hans sista erövring så jag kan vartenda hårstrå på henne......"

Ja, Affe är ju som han är.......kommer mer om honom.....

I alla fall så väntar förhoppningsvis Affe småvalpar med sin finska fästmö Ahosalun Tipsu,sök på reg.nr fin24884/04,mer om henne finns på Finska Beagledata:

http://www.beaglejarjesto.fi/tietokanta/index.php?lang=sv

Beräknad nedkomst i slutet av Februari.

I går döpte vi Rasmus i Överkalix Kyrka, så söt han var i dopklänning!!!!

Är en högtid man verkligen alltid minns!!!!

Rasmus var som en liten solstråle som försökte äta upp sin blåa rosett med tillhörande band som tillhörde dopklänningen.

Endast i slutet blev han lite less.

Julen har vi nästn städat bort under kvällen, himmel så skönt - jag är ju som sagt ingen männoska som har speciellt mycket julstämning i mig.....

Hasse har börjat dra med hundarna - spelar ingen roll att termometern visar neråt -25 grader - han spänner på selar och kör spann med alla fem......förutom ibland då Jenna gästar hos Micke & Elin som hon gör då och då - då blir det "bara" 4-spann.

Blir några kilometer per dag nu - sen ökas det på vartefter dom börjar få upp det ordentliga flåset.

Onni är superduktig, hon får alltid springa i täten eftersom hon är den enda av dom som kan ändra riktning, stanna eller byta spår på kommando, sen är hon bara skitduktig och älskar att dra.

Bosse har verkligen kroppat på sig sen förra säsongen, för hans dragsele måste bytas ut mot en storlek större i år.

Skönt är det i alla fall med ett gäng hundar som sover skönt efter en dragtur på kvällen.

Alla utom Disa - den hunden går det inte att köra slut på..........spelar ingen roll om hon skulle få dra till Göteborg fram och tillbaka - hennes plats i hjärnan för sova, trött och lugn glömdes helt tydligen bort när hon föddes....hon har bara en växel: "drive", sen funkar inte resten av växlarna i hennes växellåda.

Ibland kan hon vara väldigt enerverande,hon är precis överallt; skall man lägga sig i tv-soffan så innan man hinner inta ryggläge så spretar det 4 tassar under dig så du i panik flyger ur soffan av rädsla att du krossat henne, spelar ingen roll att man rekordar mellan dörren och soffan och alldeles bombis vet att hon är långt efter.

Hon ligger där alltid före en i alla fall.

Hon är även sxpert i ett visst ämne: att knycka.

Hon knycker allt ifrån strumpor, mobiltelefoner och leksaker till innehåll i brödburken och sockerskålen.

Nej - det är ingen ide att försöka plombera in nåt i skåp - dom öppnar hon liksom dörrarna som inte är barrikerade med grindar.

Strypa henne???????  Hehe - då har ni inte sett hennes oskyldiga små ögon som hon tittar på på en med sitt huvud på sne - hon kan förhäxa vem som helst med sitt "Ja, men jag tänkte ju bara......"

Nu kallar Rasmus, och bastun.....

Gonatt allesammans!!

Tja - det är alldeles sant - och jag vet bara inte hur jag ska klara av detta denna gång.

Jag kommer helt enkelt inte att stå ut.......

Nu kan jag ju inte ens säga att "Tja - EN gång är INGEN gång"

Tänk - att en söt liten Beaglekille kan förändras så totalt, bli så stöddig, så överdrivet reslig när han går så han skulle falla omkull om man bara nyste emot honom,så jäkla mallig så man tror öronen skall falla från huvudet på han, .............ja, ingen kan säga att vissa saker inte stiger våran Affe åt huvudet.

Han är ordagrant jäkligt odräglig.......

Han har ju emellanåt dragit på sig kostymen och hoppat omkring i hela huset på klospetsarna och smågnolat " ty-ty-ty-ty-tyyyyra" ( melodin Delila), men det har hitintills visat sig vara övergående, när mattes varma sängplats har blivit tillfälligt ledig har han ju så klart genast blivit den där stackars lilla pälslösa varelsen Affe som riskerar förfrusna tassar, öron och liggsår om han måste sova på golvet. Allt för att husse skall falla dit och tycka synd om honom. Affes deperata försök att överta mattes halva i dubbelsängen har ju hitintill misslyckats - inte ens husse är övertalbar i det fallet.

Nu sitter han & ska skriva mail till Zaffran för att få lite Whippet-tips som ev. kan användas i hans tappra försök till min sängplats.

Men nu - han är odrägligare än odräglig.

"One times is many times....dudududududuuuuuuu......

Jag har ju sagt det - Affe kan inte fria,inte ha tjejer som visar minsta intresse för honom - för det stiger han åt huvudet.....

Nu har han dessutom haft tjejträff med en Finlands-tös, och den lilla rackaren tror inte att jag kan någon geografi överhuvudtaget.

Som om jag är helt lobotomerad i länder och deras placeringar på våran runda jord.

"She's comes from over there - you now, matteeeee...."

Himmel & pannkaka.

Nästa år skall han få en kartbok i julklapp - skillnaden mellan Amerika och Finland är ju några mil om amn så säger.......men tro inte det är lönt att förklara det för honom.

Nu kan han inte ens skälla på svenska - han gör det bara på engelska - med amerikansk brytning dessutom......

"Im hungry, i'm hungry, where is all the girls????"

Tja, han är ju som han är -  ALLA tjejerna - han tror att han redan klivit väldigt högt upp på Don Juans topplista.....

Nåväl, hon är ju väldigt, väldigt trevlig hans "senaste", hon har även skinn på nosen, för visst har han fått uppvakta ordentligt innan hon föll till föga, men det skulle han ju aldrig erkänna.......Vadå?????? Uppvaktat???? Trodde ni att det var det jag gjorde???? Jag dansade ju bara runt henne för hon ville lära sig dom senaste dansstegen i Breakdance, och dom kan ju jag som ingenting.....

Breakdance - han har väl aldrig dansat Breakdance, det enda han gör inomhus är att jäsa framför TV:n skrikandes efter Coca-Cola och chips.

Nu ska jag sluta  sktivaför inatt - var & smygtittade vad han gjorde i källaren alldeles nyss - och - där står ett ouppackat nytt hemmagym, så nu ska han väl odla tvättbräde-mage åxå.

Sen kutar han hysteriskt ut varje gång postbilen kommer - han väntar visst på en ny dress.

Tills den kommit och vi tagit nya foton ( ja - det blir många nya foton då, han älskar att bli fotograferad i alla möjliga & omöjliga positioner i sina dräkter) -så får ni hålla till godo med det gamla fotot på "him-self"

På återhörande - kommer med fler rapporter från "the little big don juan" nom kort

Gonatt

Tja, så har det blivit i vårat hus.

Det ser ni ju på fotona ovan.

Hundarna får ju absolut INTE sova i sängen - nej, jag är ingen elak, liten grönfärgad matte med horn på huvudet bara därför.

Fast dom 4-benta tycker väl kanske så......speciellt när deras hundkompisar berättar sina historier om hur skönt dom haft det under matte & husses täcke där dom ligger hela nätter och blir kliade under magen....

Faktum är att jag helt enkelt inte vill ha dom i sängen.

För länge, länge sen ( ja, jag har ju insett att jag tillhör modell "Ä" = äldre ), så hade jag hur många som helst i sängen varje natt.

Man rymdes knappt själv.

Sen kom Perra, och när han fick sin magsond isatt, så blev det totalförbjudet.

Usch, hundhår "ringlade" sig och fastnade runt sondknappen på nätterna hur mycket man än skakade och städade sängen varje morgon.

Och det såg ju, och var ju, inte alls hygieniskt som det ska vara med magsond.

Så hundarna åkte ju ut ur sovrummet, grind sattes upp, och jag måste ju tillstå att fy, så skönt det blev.

Vem minns inte "hundarna-sover-i-sängen-perioden" när man t.ex hade torra läppar, smorde in dom varsamt men Lypsyl innan man gick och lade sig.

Man hann bara dra upp täcket halvvägs över sig så såg läpparna ut som en fullpälsad pudel.

Ja, ja, i alla fall, så har vi grind till sovrummet.

Affe - han har lärt sig.

När Perra kallar, eller när Rasmus vaknar och vill äta på nätterna så sätter han sig tätt utanför grinden.

Jag ser ju ut som Frankenstein när jag måste upp nattetid - armarna rakt ut för att inte slå sönder näsan om jag vandrar rakt in i väggen - för ofta är jag så trött så jag orkar inte hålla upp ögonen för att hitta vägen in till Perra eller köket.

Så - att stänga grinden efter mig skulle min trötta hjärna inte heller orka tänka på att göra.

Och det vet Affe.

För det är alltid upptaget på min kudde när jag återvänder.

Och ingen skulle tro mig då jag berättar att en liten, fjuttig Beagle kan bli hur tung som helst när man ska försöka mota dom från sängen.

Affe blir som en geleklump - han ligger där utfläkt på rygg, oftast under täcket med huvudet på kudden, och blir plötsligt så dålig så han bara inte klarar att ta sig upp från sängen.

Han försöker desperat - men alla hans krafter gick åt till att ta sig dit. Verkar det som.

Han brukar blänga på mig och säga: "Soffan i TV-rummet är inte alls så oskön. Fleecefiltarna finns i källaren om du behöver...."

Som om jag inte visste det.

Men efter diverse diskussioner så brukar han inse att när det gäller sängplatser så är matte orubblig om vad som tillhör henne.......så han brukar under protester och med blängande, sura ögon till slut ge sig och lunka ut ur sovrummet.

Ibland mumlar han nåt om att husse borde skicka bort mig på 3-månaders semester.......

Varje gång han får matskålen (det är alltid matte som utfodrar 4-bentingarna i vårat hus....) av mig brukar jag påminna honom om hur hungrig han skulle få vara om husse verkligen skickade bort mig några månader......men han är ju lite trotsig och brukar grymta nåt om att det spelar väl ingen roll om man svälter ihjäl eller om man dör av förfrysning och liggsår.........

Han som tjuvligger så skönt på fleecefiltarna i tv-rumssoffan varje natt......han är ganska otacksam ibland.....

Nu ska jag gå kika till Hasse - han ligger i magsjuka.......

Ha det gott

Usch - nu är den här - vi är bara i början av den långa vintern.

Nej - jag är ingen älskare av den årstiden - trots att jag bor här jag bor.

Skulle lika gärna åkt med Tommy & Marianne till Hawaii - men stannat där tills vintern är över här i norr.

Marianne - jag är såååå avis på eran semestertripp, bara så du vet.....

Ja, ja, bara göra allt så positivt som möjligt.

Hundarna älskar ju så klart snön - men är lite jobbigt så här i början av vintern.

Skoterspåren är ännu för lösa att gå efter, så det blir promenader efter skottade skogsvägar än så länge.

Lägger in en skitdålig bild på Disa - fotad men en mobil av modell äldre - men visst synns det hur jobbigt dom har att ta sig fram.

Tur vi har Onni, hon är som ett UFO då hon borrar sig genom snön, har hon tänkt komma framåt, så gör hon det, även om det betyder att simma i snödjupet.

Så hon får leka plogbil åt dom andra - kön bakom henne är ungefär alltid samma; Bosse tätt bakom, sen Disa, och - om Jenna ids, så är hon längst bak.

Under förutsättning att vägen efter dom andra blivit plogad ordentligt.

Hon har aldrig motionerat i onödan, om man uttrycker sig så.

Det tycker hon dom andra sköter så bra, så hon behöver inte....

Och stackars Affe, han skulle gärna vara först - men se alltid så får han då ha kopplet runt halsen.

Är husse med så får han springa lös ibland, men inte med matte.

Han hör nämligen aldrig mattes röst. Eller så är den så konstig så den alltid missuppfattas.

Mycket underligt......men, ropar husse hit, så kommer han direkt. Ropar matte samma sak så springer han bara fortare och fortare ju mer hon ropar, men inte till henne, utan bort från henne.

Ropar husse stanna, så pang, där sitter han som en liten tupp. Men - inte med matte inte. Ungefär samma reaktion som då hon ropar hit.

Och säg inte att jag inte är konsekvent.

Onni må kunna vara ett UFO - men det är ingenting mot för vad matte förvandlats till när Affe någon gång smitit ut och inte lyssnat, utan försökt smita iväg.

Jag lovar att det inte funnits kvar någon snö där jag dragit fram likt ett UFO bakom honom.

Då stannar han, kommer direkt, men bara för denna gång.

Så - jag har helt enkelt gett upp - husse har fått hela förtroendet att ge honom motion - om han ska vara lös.

Han får skylla sig själv.

Annat är det med dom övriga - dom har då örontrummorna öppna, ett pip med visslan så sitter dom slickade mot min högra jackficka innan jag ens hinner få pipan ur mun.

Nu vet jag inte om det är för att dom älskar mig eller Frolicen dom vet att jag har i fickan mest.

Men jag är alldeles övertygan om att det är jag som är nummer ett, eller.....

Kanske därför Jenna aldrig motionerar, bäst att alltid ta det säkra före det osäkra, men vet ju aldrig när hon använder pipan.

Så lika bra att hålla sig nära jackfickan.....

Nedan även ett nytaget foto på lillprinsen Rasmus, nu händer det saker hela tiden kan jag säga.

Han griper after allt och stoppar det mesta i munnen, han sätter sig upp i babysittern, och vänder sig hur galant som helst från rygg till mage.

Kan säga att vi försöker slå nya rekord varenda gång vi byter blöja.

Är nästan omöjligt, han vänder sig hela tiden på mage, och det är inte lätt att hinna få på blöjan dom sekunderna han ligger på rygg.

Sen har han upptäckt väggen med prisrosetterna.

Han älskar att titta på dom.....

Nån sa att det är för att dom har så vackra färger, men jag är ju mamma, så jag vet nog varför, han har nämligen dom "rätta anlagen" och håller redan på planera vilka rosetter han och hundarna ska ta i framtiden.....så det så.....

Nu ska det bli en sen bastu - skönt........

Ha det gott allesammans